Har just nu ingen aning

Jag vill inte ha en sån här dag. Jag vill glädjas åt att solen lyser och att det äntligen är framkomligt efter all snö som vräkt ner men kroppen är inte med.

Jag har gjort som man ska idag , ätit frukost fast jag inte va hungrig, nyss lite lasagne trots att jag mådde illa. Hela kroppen mår piss. Ont i ryggen, trött som faaan , humöret helt i botten. Vill bara lägga mej ner under täcket och sova bort flera år.

Runt omkring mej krävs min energi men jag har knappt nån. Den lilla jag har går naturligtvis till mina barns behov.

Jag är ingen lyckad mamma egentligen. Inte dotter, partner eller människa heller.

Jag tycks inte få nåt att funka i mitt liv.

Gick ner men blev tjock igen, träffade nån men blev ensam igen, slogs för min rätt och det blev fel,

satsar och förlorar. Ett mönster, vad beror det på? Enda gemensamma nämnaren är jag å det är väl där felet ligger antar jag. Arbetslös, utan körkort vilket gör mina chanser och möjligheter mindre att få ett jobb. Tog en praktik för en chans till jobb, den fick mej att må sämre och det blev inge jobb. NU då? Va fan ska jag göra?

Halva livet har gått och det enda jag blivit bra på är att misslyckas.

Hur ska det sluta egentligen? Kommer jag någon gång kunna få komma hem från ett jobb till någon som älskar mej? Nja det tvivlar jag på.

Jag vet ju att min omgivning har tröttnat på mitt mående för länge sen så det jag nu får träna på är att hålla det för mej själv. Att inte be om stöd eller hjälp och heller inte klaga eller visa mina svaga sidor. Allt detta kommer att innebära att jag måste undvika folk, vilket inte är så svårt eftersom det handlar om en mindre skara.

ja ja nån strategi kanske jag hittar eller så ger jag bara efter för allt jävla kaos och låter det gå som det går.

En neg inställd femtonåring som har 4 mån på sig att få upp betygen, har inte bott hos mej på över 2 år utan setts sporadiskt. Nu orkar inte pappan längre då förväntas jag ta hela fighten.

En tioåring som än en gång går in i en förpubertal fas som senast fick honom att ligga gråtandes på golvet utan att jag fick röra honom. Tvångsbeteenden, ilska och identifieringsproblematik.

Själv tacklar jag dagligen ångestattacker för allt, även positiva saker som ska hända, ryggsmärtor, total aptitlöshet. Mår illa både fysiskt o psykiskt om jag äter. orkar dessutom inte hålla mej vaken efter att jag ätit. Somnar inte bara 20 min utan upp till 4 tim.

Arbetslöshet, ekonomiska bekymmer och inkomstens utevaro i botten toppat med att mina försök alltid innebär en lång väg av krångel innan de knappt ger utdelning.

somnar snart. vaknar förhoppningsvis i ett annat liv,