Prövningar va man ju beredd på men inte hela tiden en massa oövervinnerliga prövningar.
Panikångest visste jag inte va det va så det ingick ju inte i fantasin.
Att välja mellan det minst jobbiga hela tiden o inte kunna välja ett alternativ som känns bra.
Har sänkt min standard på livskvalitet så enormt att jag skäms över att önska en del av det vardagliga. Har gjort mina insatser och hoppats på förändring men gång efter annan står jag kvar med en konsekvens. Nu säger kroppen från men jag förmår mej inte att lyssna hela vägen. Nån annan kan ju bli lidande eller förbannad. Snart kan jag inte välja, kroppen sätter ner stora foten och faller platt.
Ska lugna hjärtklappning och skakningar nu, försöka få i mej nå att äta innan det är dags för ett av två möten som är kvar idag. Tuffa möten, såna som inte alla måste gå på.
Några av prövningarna.
/A
